evelinafreij

Min förlossningberättelse

Häromdagen hade jag fått denna fina kommentaren.
"Hej! Vill bara säga grattis till er lilla son, så underbart. Brukar kika in här för att få lite ny å positiv energi. Skulle va kul å veta hur förlossningen var. Lycka till med allt, kram kram " 

Vad glad jag blir av att du klickar dig in här för att få positiv energi.  Tack först & främst! Jag är dock inge bra på att uppdatera men ska bättra mig med det. Önskar man hade mer tid bara, inte lätt när man har en liten plutt att ta hand om, fullt upp! Men här får du en mini version hur min förlossning gick.

Dagen den 6/9 vaknade jag upp utav onda och täta sammandragningar( hade börjat få det lite dagen innan också) Min sambo åkte som vanligt till jobbet vid 6.30. Jag gick då också upp för att värma på riskudden som underlättade smärtan lite. Kunde somna om en stund. Vaknade sen upp runt tio tiden och gick upp som vanligt käkade stor frulle (hade på känn att jag skulle behöva mycket energi den dagen) Kollade på pll från o till men kunde väl inte direkt koncentrera mig på det. Var mycket tankar som snurrade. Vid halv ett kom min pojkvän hem på lunch och då hade jag gjort pyttipanna & ägg
( hur jag orkade det vet jag inte..... ) Runt tre tiden började det bli rätt intensiva förvärkar och jag låg antingen i sängen på alla fyra eller stod emot byrån i sovrummet. Hade min syster i telefon då jag skulle förklara lite hur jag kände, jag hade även klockat värkarna men fattade inte riktigt om det var tillräckligt täta..  och hade verkligen inte koll på om det var på g eller inte. HUR SKA MAN VETA när man inte vet hur det ska kännas liksom.....  Men ju mer tiden gick så förstod jag att idag kommer vi få ut våran son. När robin kom hem vid 4 så gjorde det fruktansvärt ont. Vi hade inte köpt nåt att ta med i bb väskan så han åkte ner o handlade lite smått o gått. Klockan slog fem och jag ringde in till bb. De sa att jag skulle komma in på kontroll. Resan till Värnamo var för jäv**ig rent ut sagt. Värkarna var galet täta och det var inte skönt att sitta i en bil då kan jag säga. Lutade mig emot bil dörren hela vägen och blundade. Robin trodde jag hade dött typ för jag var i en helt annan värld. Usch fick flashback....   Men när vi väl var  framme så kunde jag knappt gå, hängde på robin  upp till förlossningen. Uppe i korridoren kom  det en sköterska och robin fick sköta snacket då jag fick väldiga värkar så tack o lov att det fanns en vägg att luta sig emot där. De ville att jag skulle försöka kissa men när jag var inne på toan så gick slemproppen. efter det tog de ctg o minns knappt mer va de gjorde. Jag var iallafall FULLT öppen när jag kom in till bb.  10 hela cm. Så ja det var verkligen dags haha...  De körde in mig i ett förlossningsrum och där satte de fart.. värkar värkar,, krysta!!!!!! & vid klockan 20.14 kom vår lilla älskade vincent <3 Vi hade checkat in på bb vid 18.15 och två timmar senare var vår son ute. Det gick undan! Jag måste säga att jag är VÄLDIGT stolt över mig själv att jag klarade latensfasen hemma som förstföderska. Det är inte många som gör sa barnskorna till mig. Summering utav förslossningen - SMÄRTA!!!! Men så fort man fick ut lilla plutten släppte ALLT! Jag började gråta utav lycka, så mycket känslor på en & samma gång. Vill jag absolut uppleva igen om det är möjligt.

Något nytt jag lärt mig om mig själv är att jag klarar sååå mycket mer än vad jag trodde.  

                    

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas